Så kände jag mig idag när jag sprang ner till vårt lokala Sabis. Anledningen till besöket var att inhandla nappflasknappar till den dotter som för ett halvår sedan slutade använda nappflaskor.
Bara åsynen av allt folk fick mig genast på dåligt humör = folkilsken. Lååååånga köer vilket kändes sådär lite lagom uppiggande med tanke på att jag bara skulle ha 1 artikel och eftersom jag bantar var möjligheten att köpa mig en liten belöning för mitt kassa-campande utesluten.
Raska steg till barn avdelningen av affären vilken av någon anledning i den här affären är den avdelning som ser "schabbigast" ut. Nappflaskor, nappar och halvöppnade paket med detsamma ligger huller-om-buller tillsammans med bebismat på burk i blandad åldersmärkning. Just när jag kommer dit står en i annat fall säkert jättetrevlig svart kvinna med sitt barn i vagn. Kvinnan är fullt upptagen med att läsa på burkarna, barnet är fullt upptagen med att från sitt säte i vagnen möblera om barnmatsburkarna och försöka suga bort etiketterna. Bryr sig modern om det? inte då! Bör dock noteras att jag sett förmodade svenska kvinnor och deras barn göra detsamma... men det här gäller just idag.
Efter att ha letat i hyllor och på hängare efter rätt sorts nappar, vilket jag förstås inte hittade i röran, styrde jag kosan mot kassan med de näst bästa napparna i nypan och ställde mig snällt och väntade bakom en man som såg minst lika folkilsken ut som jag kände mig.
Från ingenstans och i raketfart kommer så en annan invandrarfamilj farande, pappa, mamma, två små barn varav ett i vagn samt en väninna. Glatt kör dom på mig bakifrån med vagnen, bryr sig inte om att be om ursäkt, och parkerar så att barnet i vagn står jämsides med mig. Underbart! Speciellt som dom passat på att öppna en obetalad påse kanelsnäckor som barnet mumsar gladd på samt gör sitt bästa för att sätta kanel-flottiga handavtryck på min jacka.
Ibland orkar jag le tillbaka och vara vänlig och endera få barnet i fråga att glömma bort det roliga i att smeta ner mina kläder alternativt påkalla uppmärksamhet från barnets föräldrar. I det här fallet kände jag inte för det förstnämnda och det sistnämnda hade varit en omöjlighet med tanke på att modern och väninnan pratade mycket högt och snabbt med varandra på sedvanligt uhh.. <insert language> språk och hade jag velat kontakta någon av dom hade jag behövt en megafon. Istället försöker jag undvika barnets mycket medvetna och energiska försök att slå och smeta på mig genom att slingra kroppen i olika riktningar. Detta gör förstås barnet argt och han börjar skrika och slå vilt mot mig. Detta påkallar faktiskt moderns uppmärksamhet och hon utbrister, "ojdå" och trycker ner sonen i åkpåsen vilken han nästan ålat sig ur i jakten på mig.
I kassan brevid står kvinnan från barnavdelningen. Nu har hennes telning en påse godis som han frenetiskt bankar och slår mot allt han kan. Nåja, det är ju deras val hur dom vill ha sina karameller, eller hur? Men! helt plötsligt tröttnar barnet på godispåsemisshandeln och slänger helt sonika iväg påsen med karameller över golvet. Mamman plockar då upp påsen och lägger den på närmsta hylla! Va fan??
Jag förstår inte vad folk tänker på och med?!?! Har folk ingen respekt? Varför lär inte föräldrar sina barn enkelt hyfs och vett? Fattar inte vissa människor att innan man har betalat en vara äger man den inte och det faktiskt räknas det som stöld att öppna och börja äta?!? För att inte tala om vilka signaler detta ger till barnen!! Om man nu har barn som inte klarar av att gå i affärer så KAN man faktiskt ta med sig något man REDAN HAR BETALAT och ge till barnet. Dock anser jag att barn faktiskt kan lära sig att man VÄNTAR tills man har betalat.
Nä.. nu ska den rabiata polisen här gå och plugga lite och morra över böckerna istället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar