Vilken härlig känsla det är att gå nerför trappan till tunnelbanan (givetvis efter att ha glömt SL-kortet hemma och behövt köpa sms-biljett för hutlösa 54:-) och se perrongen smockfull av människor. Första tunnelbanan (efter min ankomst till perrongen) inkommer och blir ganska snabbt fylld till brädden, dock inte med mig i.
Nästa tunnelbana kommer strax efter och här blir jag liksom insvept av bara farten (tur att jag ska med just den...) och sveps in i mitten av gången. Innan jag sveptes med hann jag dock höra meddelandet i högtalarna som upplyste oss resenärer om ett växelfel någonstans i närheten, OJ vad ovanligt!
Av ren självbevarelsedrift ålar/krälar jag mig av tåget vid Slussen för där går bussar mot jobbet! Det måste varit chocken eller så sammanpressades mina hjärnceller tillsammans med resten av kroppen, men vid Östermalmstorg inser jag att jag inte alls sitter på bussen utan på tunnelbanan mot Ropsten :-) .
Tur att det finns många vägar att ta sig till jobbet, autopiloten triggade igång och löste det hela alldeles utmärkt! (Jag steg av vid Karlaplan vilket är en helt okej alternativ väg). Små mini-äventyr är aldrig fel :-D .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar